En livshotande sjukdom

En tumör kan bli livshotande på många olika sätt. Behandlingen av så kallade primärtumörer (den först uppkomna tumören) har förbättrats enormt under senare tid.

Men även en primärtumör kan bli livshotande om den till exempel blir så stor att den trycker på eller på annat sätt stör närliggande organ. En stor tumör i brösthålan kan till exempel störa hjärtats funktion eller ta upp en så stor del av lungans volym att syresättningen av blodet påverkas. Tumörer i tarmen kan blockera passagen och hjärntumörer kan orsaka tryck på hjärnvävnaden. En del primärtumörer kan vara blodfyllda. När de spricker (rupturerar) får man en akut blödning. Detta förekommer ofta vid tumörer i mjälten, varvid en livshotande blödning akut tillstöter, kanske utan att man sett några som helst symtom.

Det som orsakar de flesta dödsfallen är metastaserna (dottertumörerna). Med en metastas menas att primärtumören har spridit sig till en annan del av kroppen. När detta skett så betraktas tumören som en systemisk sjukdom (påverkar hela kroppen) och prognosen är då sämre.

Den vanligaste spridningsvägen är via blodkärl eller lymfkärl. En cell (eller flera) frigör sig från primärtumören och tar sig aktivt fram till ett blod- eller lymfkärl (en cell av 10 000 lyckas). Det säger sig självt att enbart celler med unika egenskaper lyckas, och dessa celler är mycket elakartade. Vid cellgiftsbehandlingar ställer detta till problem, eftersom de preparat som är effektiva mot primärtumören inte alltid är effektiva mot metastaserna.